Alltså, där går vi igenom Homeros, Herakles och sköna Helena i det gamla Grekland. Killarna funderar vad som händer med dem, vad detta är bra för och om det gäller dem. Vi reser vidare, trygga med varandra.

Killarna ska bygga saker i framtiden, så vi kollar närmare på amfiteatrar och Akropolis. De berättar för varandra om Perseus, Minotaurus och Ikaros – ja, och några till.

Så kommer vi in på om man vill veta sitt öde. Detta oavsett om det är en gud som berättar det, ett orakel som talar till dig, eller om det sker efter tester i ett laboratorium idag då du låtit undersöka din DNA och sannolikheten för att du ska drabbas av sjukdom. Vi belyser också möjligheten att få slut på dagens krig med en sexstrejk.

Så tre minuter efter ”vi” kommit iland på Ithaka: hunden som har väntat på husse har dött och pilen har passerat genom yxhuvudena och Penelope är säker på att det är hennes man som kommit hem, för då, när Athena har förlängt natten så makarna ska hinna ta igen samvaro de missat under så många år – ja, då säger killarna: nu rinner det över, Helena, vi är fullärda på det här.

Ja, sannerligen, när vi tagit oss så långt, då är det ‘slut för idag’. Vilken förmån jag har som får leda dem in och ut i så stora frågor!