Snart ett år som förstelärare har passerat. Sitter just nu och blickar ut över mina ettor som skriver nationellt prov i spanska steg 3 och hoppas och håller tummarna att de gör bra ifrån sig. I dessa tider passar det bra att reflektera lite över just de nationella proven. I moderna språk är de inte obligatoriska på samma sätt som de är i matte, svenska och engelska men Skolverket rekommenderar att man gör dem. Jag tycker de är viktiga av många orsaker. Dels får jag ett kvitto på att min undervisning ligger på en godtagbar nivå, dels får eleverna visa att de faktiskt skaffat sig adekvata kunskaper och dessutom blir likvärdigheten i betygen mer tillförlitlig.

Vad innehåller då de nationella proven i moderna språk? Jo de prövar alla de fyra färdigheterna som språkundervisningen behandlar: tala, skriva, läsa och lyssna. Vilka funderingar har eleverna omkring proven? En kommentar som ofta kommer upp är: ”Resultatet på nationella provet kan inte sänka, bara höja ett betyg”. Detta kräver först och främst ett resonemang kring betyg. I gymnasiet sätts betyget när kursen är slut. Man har alltså inget betyg innan. Man har enskilda bedömningar på t ex prov, inlämningar och redovisningar. Nationella provets resultat visar i samlad form vad man kan vid kursens slut och ska vara ett stöd vid betygssättningen. När läraren sätter betyg gör hen en samlad bedömning av elevens kunnande där nationella provet är en viktig del.

Man kan naturligtvis ha invändningar mot att genomföra dessa prov. Just nu känns det för mig som om den största anledningen skulle vara tiden. Att hinna kopiera upp 71 prov i 4 delar var, genomföra proven, rätta dem, rapportera in resultaten och sätta elevernas betyg innan skolavslutningen tycks just i skrivandes stund vara en oöverstiglig uppgift men på något sätt brukar det gå.  En invändning av en annan art är att det är svårt att hitta en kollega att sambedöma de muntliga och skriftliga delarna tillsammans med, något som Skolverket starkt rekommenderar. Av speciella skäl har jag inte lyckats med det just i år men annars brukar det gå att pussla ihop med hjälp av kollegor från andra skolor och när det lyckas känns förstås bedömningen extra tillförlitlig.

Nu ser jag att eleverna börjar skruva på sig. Provtiden för läsdelen är snart slut. Några har slagit igen provhäften för länge sedan, andra sitter och funderar in i det sista. Jag misstänker att den första gruppen skulle kunna prestera bättre om de hade en starkare uthållighet, om de orkade gå igenom texterna och svaren en extra gång.

Det är dags att samla in!