Under den förra veckan diskuterades resultatet av den senaste PISA-rapporten livligt både på skolor och i medier. I Skolverkets pressmeddelande, ”Ny PISA-studie: Viktigt att tänka till om skoldatorer” (skolverket.se, 2015-09-15) kunde vi läsa att svenska elever låg över OECD-genomsnittet när det gäller att använda it till skolarbete, men att kunskaperna om hur datorerna kan användas som pedagogiska verktyg inte riktigt verkade ha utvecklats i samma takt som tillgången på datorer ökat. Användandet av it i undervisningen har med andra ord inte som man hoppats lyckats bidra till att höja elevernas studieresultat.

Tråkig läsning så klart och man kan undra vilken lösningen är. PISA-rapporten visar att det är de elever som använder internet mer än fyra timmar per dag i skolan som har de lägsta resultaten, inte bara i matematik, utan även i digital matematik och inte bara i läsförståelse, utan även i digital läsförståelse. Vad gör vi då? Kastar ut datorerna? Givetvis inte. Fundera på hur vi använder datorerna och om det vi gör med dem bidrar till att öka elevernas lärande är dock uppenbarligen något PISA-rapporten visar att vi behöver bli betydligt bättre på.

Det första man kan göra är att fråga sig om det man gör på datorn alltid leder till ökad kvalitet. Kanske är det exempelvis inte alltid till hjälp att använda datorn i stället för de gamla analoga hjälpmedlen. Kanske blir det inte automatiskt bättre när man ersätter de fysiska läroböckerna med helt och hållet digitala varianter och kanske kan det vid vissa tillfällen fungera lika bra, ja kanske ännu bättre, att bara lyssna på varandra och muntligt sammanfatta det man hört för en bänkgranne, eller anteckna med papper och penna i stället för att föra anteckningar på datorn, där så mycket annat än just det ordbehandlingsprogram man ska använda pockar på ens uppmärksamhet. Och kanske är all den tid vi lägger på dokumentation och individuell återkoppling via datorerna inte alltid värt det om vi tittar på vad vi får tillbaka – eller inte får tillbaka – i form av ökat lärande hos eleverna? Datorer är inte alltid det bästa valet för allt det vi gör. Men ingen människa vill så klart se en tillbakagång till livet fPd (före Persondatorn) eller till it: s stenålder, vilken på min arbetsplats inföll år 1995, då vi hade datorerna i särskilda, bokningsbara datasalar och där eleverna fick sitta två och två vid datorn eftersom vi inte hade tillgång till en dator per elev om klasserna var stora och där internetuppkopplingen dessutom ägde rum medelst modem. Nej, jag är glad att jag jobbar på en skola med god tillgång till datorer och där vi dessutom har support på plats på skolan, vilket inte heller det var självklart för inte alldeles så länge sedan, då det hette att varje lärare, förutom att vara lärare, även skulle vara sin egen datoradministratör, felsökare och tekniker, för med datorerna skulle ju allt bli så enkelt. Så är det givetvis inte. Nej, med datorer kan man göra mycket både roligt och bra, men för att få det att bli roligt, bra och utvecklande därtill behöver man för det första tid för att hitta de där finurliga tekniska lösningarna, att skapa de där uppgifterna och planera de där lektionerna som med tekniken hjälp bidrar till att lärandet utvecklas. För det andra behöver man också påfyllning när det gäller kunskap om vad man kan göra med tekniken, för om man inte vet vad man kan använda sina verktyg till eller hur man gör för att använda dem, är det svårt använda dem till att bygga något med kvalitet.

I en intervju med Dylan William, publicerad på Skolvärldens webbplats den 3:e september diskuteras skolutveckling i förhållande till tid. Om man vill att lärarna ska göra något nytt och utveckla undervisningen, måste man, säger William, ta bort något av det de göra idag, eftersom ”the teachers’ plates are full” – de jobbar redan maximalt. De som leder skolan behöver ”skapa tid för lärare att lära sig”, säger William. Problemet är dock att om man ska ta bort något för att skapa tid för utveckling, kommer det, poängterar han, att vara en bra sak man plockar bort, eftersom det lärarna gör redan idag syftar till att öka elevernas lärande, och vilken ledare vill ta bort något bra? Men det är just detta, menar William, som krävs av dem som leder skolan, för om man inte tar bort något av det lärarna gör idag, d v s något bra, kommer de aldrig att ha tid att göra något som är ännu bättre, och då kommer ingen skolutveckling att ske. Med andra ord: Om vi inte ger dem som arbetar i skolan tid till att planera och genomföra undervisning och andra aktiviteter som syftar till att öka elevernas lärande, kommer sannolikt inte heller nästa PISA-rapport att vara särskilt munter läsning för Sveriges del.

Utan datorerna skulle min undervisning stanna, och då menar jag inte bara för att all min planering ligger på datorn och för att det är där jag exempelvis även sköter närvaroregistrering och för in elevresultat. Veckan har bara börjat, men de elever jag hunnit träffa hittills har redan hunnit med att använda datorn en hel del bara i mina kurser. En grupp har jobbat med självrättande läsförståelseuppgifter via datorn, där de fått omedelbar återkoppling via datorn på huruvida de svarat rätt eller inte, och jag får fram varje individs resultat med hjälp av några knapptryck i stället för att jag behöver samla in dem manuellt. En annan grupp har tittat på film via datorn, en film som de sedan diskuterat och analyserat och gjort minnesanteckningar till med hjälp av datorn. En tredje grupp har letat fakta till muntliga redovisningar i engelska med hjälp av sina datorer, slagit upp och lyssnat på uttal av ord på samma datorer och därefter spelat in sina redovisningar och skickat in dem till mig, även detta via datorn. I ytterligare en grupp har eleverna tittat på och diskuterat den mycket gripande ”We Walk Together: A Syrian Family’s Journey to the Heart of Europe” som har strömmat rakt in i klassrummet från datorn via theguardian.com. Jag förstår ärligt talat inte hur jag klarade mig utan detta fantastiska hjälpmedel när jag började arbeta som lärare en gång i tiden.

Med hjälp av datorerna ökar möjligheten att skapa variation, bredd och kvalitet i undervisningen, både vad gäller form och innehåll. Med hjälp av datorerna finns också mängder av kompensatoriska hjälpmedel tillgängliga för eleverna på ett helt annat sätt än de gjorde innan vi började använda datorerna i undervisningen och med hjälp av datorerna ökar dessutom möjligheterna att samla in material, dokumentera och ge återkoppling. Men mycket tid framför datorn ökar inte automatiskt resultaten, har PISA-rapporten visat, och hur vi använder våra datorer för att förbättra våra resultat och hur vi även undviker att få datorerna att sluka allt mer av vår tid utan att kvaliteten ökar, kanske till och med sluka så mycket tid att vi till slut inte orkar utveckla något lärande överhuvudtaget, det är frågor vi får fortsätta att hitta svar på.