En bra text/ett bra tal behöver fokus försöker jag tala om för mina elever. Det gäller alltså att försöka skala bort allt det där som deckarförfattare kallar för ”fluff”. För att hjälpa dem på traven kan jag tipsa om att skriva rubriken som en fråga. Då riskerar man mindre att tappa fokus och glömmer inte bort vad man håller på med. Eller, som jag lärde mig på en Qualisutbildning för ganska många år sedan, det handlar om de tre F:n: FokusFörFan!

Jag har flyttat ut på landet i sommar, det är ovant att åka bil en lite längre sträcka till jobbet, men helt underbart att titta ut över sjön på mornarna. Just den här morgonen skulle jag ha min Svenska som andraspråk-grupp för första gången – och just den här morgonen var inte de tre F:n riktigt med mig. Jag glömde min jobbväska hemma på landet…

Bara att sätta sig i bilen alltså och köra tillbaka och jag berättar inte i vilken hastighet ifall fel person läser detta. Tillbaka i preciiis rätt tid, kastar mig in i klassrummet och börjar berätta om mig själv och ämnet.

Flytten…bla…bla….hästen… bla…bla…..läsning…..bla….bla….betygskriterier…bla….bla. Sådär höll jag på en ganska lång stund. Det är alltid lite spänt att träffa elever för första gången och jag noterade i bakhuvudet hur en del satt och såg lite frågande ut. Av den anledningen tog jag i lite extra med ”fluffet” för att de inte skulle känna sig osäkra. Till slut var det en pojke längst bak som markerade att han ville ha ordet. Högt och klart ställde han en avgörande fråga som fick mig att skratta så jag grät och inse att jag inte levde som jag lärde.

Han frågade ”Vad heter du?”