Uppsala konsert och kongress, konferensen Grav språkstörning anordnad av Specialpedagogiska skolmyndigheten 14-15/9-15

Kön ringlar sig som en samlad kropp nerför rulltrappan. 900 personer ska fylla på depåerna, det vankas fika. I våra hjärnor rör sig miljarder tankar på exekutiva funktioner, olika sorters perceptioner och stöd till barn och elever med nedsättning av dylika funktioner. Det bjuds på valnötter till eftermiddagsfika. Den lilla valnöten som i sin utformning är så lik den mänskliga hjärnan. Arrangörerna vill få deltagarnas hjärnor att fungera maximalt under två fullspäckade dagar. Men våra hjärnor fungerar inte på topp. Under sista föreläsningen dag ett, sätts vi på hårda prov. Vi ska nämligen dra oss till minnes information som vi fått för bara några minuter sedan. Det handlar om vem som är Sveriges biståndsminister. Tystnad och förlägna skratt…. Föreläsaren Hanne Uddling, får oss ur balans. Hon vill visa oss hur svårt det är att minnas utan tillräckligt bra strategier och att det är vår uppgift som pedagoger att leverera verktygen. Hon lär oss att Sigtunastiftelsens grundare hette Manfred Björkkvist och att han blev 101 år gammal. Man trodde att han skulle bli enbart 50, eftersom att han bara hade en lunga. Referenser och upphängningspunkter har stor betydelse både för människor inom och utom normen. Hon gav oss detta och därför kommer vi sent att glömma informationen. Vi har ett val, menar hon. Vi kan agera som goda eller mindre goda pedagoger. Alla har svårigheter i vissa lägen, det är än tydligare beskrivet efter dessa dagar. Kraven på spatial förmåga gör sig påmind i kön ner till lunchen, inte stöta till… Hur stort steg kan jag ta för att inte nudda framförvarande fot… ”Jättesvårt för bönor, koncistensen du vet”, … hävdar en dam vid lunchen. Störd taktil perception reflekterar jag, eller brist på skolning. Vi är alla lydiga och följsamma pedagoger, alla utom mannen högst upp på balkong längst till höger. Han valde att sova bort några föreläsningar. Förmodligen låg impulskontroll. Jag inspirerades, kanske lite för mycket av Annika Flenningers utläggning kring olika perceptioner. Skämt åsido, vi bär alla drag av olika diagnoser. När vardagens göromål och krav på organisation gång på gång blir övermäktig kan pedagoger behöva reagera inför barns och elevers svårigheter, det är essensen av några föreläsningar under konferensen. En stor del av vår pedagogvardag går ut på att se till att våra flerspråkiga barn ska lära sig så mycket som möjligt. Vi har sådana krav på dessa barn och på deras pedagoger. Elever bjuds på ett ytterligare skolår, men det står ändå i kontrast till det faktum att många elever, de flesta, behöver tre till fem år för att utveckla ett fungerande skolspråk. Det viktigaste när man ska avgöra om det föreligger en svårighet är att förstaspråket undersöks parallellt. Man måste även undersöka i vilken miljö barnet vistas. I Rosengård finns 120 språk representerade. Det språk barnet hör från tidig ålder är alltså inte två språk, utan ett sammelsurium av ljud och grammatiska konstruktioner. I dessa förhållanden kan vi inte förvänta oss att det svenska språket ska flyta enligt majoritetsprincipen menar föreläsaren Eva Kristina Salameh. Däremot finns det stora fördelar med att hantera olika språk. Salameh nämner i sin föreläsning att dessa barn har bättre fungerande exekutiva funktioner. De blir mer uppmärksamma, har fler kontrollfunktioner i och med att de håller tillbaka ett språk medan det andra talas. De har ofta större flexibilitet vid språkövningar. De vet att olika språk kan ha olika fonologisk form. Språkstörning kan inte avgöras utan tillräcklig kartläggning på modersmålet.

Kartläggningstips fick vi av Elisabeth Lindén som studerat ett material som testar ”svenska som andraspråks”-elevers förmåga vad gäller ordavkodning och läsning på deras eget språk. Hon har utfört en kvalitativ forskningsstudie på hur väl materialet fungerar som kompletterande test till H4 och olika läsförståelsetest på svenska. Resultatet kommer att presenteras 2016. Det krävs, menar hon, att pedagoger samverkar i högre utsträckning med modersmålslärarna som arbetar på skolan. Deras kunskap är viktig och det finns en risk att de blir marginaliserade. En av sakerna jag skulle vilja försöka förbättra i min egen praktik är att få till ett bättre samarbete mellan modersmålslärarna på min skola och våra olika speciallärare. Vår kartläggning av dessa barn saknar just modersmålsperspektivet och vi organiserar oss så att samarbete omöjliggörs. Hjärnforskaren Martin Ingvar avslutade konferensen med några visdomsord ”det är hjärnan som sätter villkoren för pedagogiken”. Läroplanen kan egentligen inte sätta några villkor menar han underförstått. Han säger att vår strävan efter måluppfyllelse på lika tid är absurd. Han vågar nästan inte uttala det av rädsla att förarga de som bestämt vilket tidsperspektiv och vilket innehåll som ska definiera elevers lärande. Han menar också att allt pedagogiskt arbete är en resa där den pedagogiska uppgiften består i att

1: Få ut alla på perrongen.
2: få igen dörren.
3: kolla att alla har biljett.

Han menar att vårt första och viktigaste uppdrag inte är att alla till varje pris ska uppfylla samtliga mål, men att vi ska sträva så långt det är möjligt. Ingvar talar även om att den sociokulturella sammansättningen i klassen är avgörande för hur vi kommer att lyckas med vårt pedagogiska uppdrag som innebär att samtliga är med på tåget.

Konferensen syftade ytligt till att ge oss ytterligare fackkunskaper och att fördjupa vår gemensamma förståelse för ord och begrepps betydelse. Den djupare meningen tycker jag låg i att upptäcka hur svårt det kan vara för oss alla att i olika situationer agera och reagera på ”rätt” sätt. Ur läroplanens perspektiv är det ”rätta” att samtliga elever uppnår målen.

Konferensen hette Grav språkstörning, men kom att omfatta den tredjedel barn som enligt Martin Ingvar, går i grund- och gymnasieskola i Sverige och inte har tillräckligt bra verktyg för att uppnå målen för de olika stadierna. Endast 0,7 % av barn i Sverige sägs ha den grava formen av språkstörning som konferensen inledningsvis avsåg diskutera.

Föreläsningarna som hölls i stora salen på Uppsala konsert och kongress filmades av UR och kan inom kort ses på kunskapskanalen eller på Ur play. Samtliga föreläsares Power Points finns att hämta på SPSM: s hemsida, under kursen ”Grav språkstörning”.

Erika Cervin, speciallärare och förstelärare på Nyhemsskolan i Katrineholm.